•  En uppföljning ifrån landet där BlackBerryn helt slagit ut Iphonen
•  landet där man inte tyckte att 1 språk var nog så man valde 11 istället
•  landet där ministrarna har namn som Tjabalalala
•  landet där man kan köpa skohyllor ifrån en man som vandrar runt i korsningen
•  landet där tuppen inte väcker än utan man vaknar av en Hadeda (en fågel som låter som en förpubertal tonåring)
•  landet där signalhornet på bilen inte betyder akta dig utan betyder HÄR KOMMER JAG!!

Det har hänt en hel del sen senast och jag vet att jag inte har varit bra på det här med att uppdatera bloggen om vad som händer men skyller på ett grymt dåligt internet här nere. Men vi har hunnit med att både arbeta på förlossningen ute i byarna och på Aidsklinikerna i huvudstaden innan vi fick en skön tre veckors semester. Men vi kör en snabb genomgång, vill ni veta mer så får ni fråga.

Att vara ensam kille på förlossningen är inte det enklaste. När vi i Sverige har 2 sjuksköterskor på en förlossning har vi här 2 sjuksköterskor på upp till 12 förlossningar samtidigt. Så är man inne som ensam kille i ett rum med 12 kvinnor som just ska föda, utan bedövning så är det bara en sak som alla ser som sant, detta är ditt fel – hört många skrik och arga ord ifrån kvinnor och alla var de riktade mot den ende killen i rummet. Men ska man få ut en melon ur ett nyckelhål så förstår jag att man är lite smått frustrerad – men kort och gått, förlossningen är nog inte mitt karriärsval i framtiden.

Sydafrikas sjukvårdsystem är uppbyggt i fyra olika steg beroende på hur avancerad vård som behövs med klinikerna som den största och första delen. Målet är att detta ska fungera som primärvård och vård i förebyggande syfte så vården här är i stort sett gratis. Detta innebär att alla söker sig dit, som förståligt nog betyder mycket folk och långa köer med folk ifrån alla samhällsklasser (förutom de rikaste då) Vi fanns här med och testade och följde upp patienter med Aids eller som var HIV smittade. Ett test som tar 5 minuter att få svar på genom att antingen visa 1 eller 3 prickar – 3 prickar som på 5 minuter kan förändra någons liv fullständigt.

Efter att ha arbetat från 6 till 18 fem dagar i veckan i 10 veckor var det skönt att få semester. Alla skandinaver (4 norskor och vi svenskar) åkte en tur till Kreuger Nationalpark i nordöstra Sydafrika – från att ha levt mitt i storstaden till att komma ut till en natur med djungel och stäpplandskap var det helt otroligt. Vi bodde i tält under två nätter i ett närliggande reservat – otroligt spännande att vakna upp med vårtsvin (Pumba) som äter upp dina strumpor som du lämnat att torka utanför tältet. Men förutom mitt livs värsta åskväder så sov man riktigt gott. På dagen så tog vi en 12 timmars guidad tur genom reservatet och han se Lejon, leoparder, Elefanter, noshörningar, flodhästar…….Impalas, sköldpaddor….ja massa djur så förstår man att vi har ett grymt trist djurliv i Sverige – en älg är ju faktiskt bara en stor ren.

Direkt efter Kreuger drog vi med flyg ner till CapeTown. En stad som är helt skyddad runtom av en mindre bergskedja (Tablemountain) och är helt olikt ifrån Pretoria. Äntligen var vi vid kusten. I tio dagar hann vi med alltifrån vandra upp i bergen vid soluppgången, dyka med vithajar, sola på nudiststränder (35 grader i solen men högst 14 grader i vattnet eftersom vi är nära sydpolen) se Godahoppsudden, fly ifrån att bli rånad på öppen gata, dansa tills soluppgång på dubstepklubbar och äta otroligt god mat (krokodil, struts, antilop m.m) och allt man kan göra för att sen komma tillbaka till Pretoria helt slut…

Men jag hade ju en vecka kvar på semestern så tänkte att jag kunde dra och se lite mer av Afrika så jag lämnade Pretoria ensam för att ta mig till östkusten och Margate – där jag kunde bo hos min kompis föräldrar. En fantastisk familj som har hand om ett barnhem (Place of Restoration) Att få bo tillsammans med dem, äta med dem, leka med barnen, testa boddyboard (för att jag är sämst på att surfa) och somna på stranden (vaknade upp illröd med 4 småbarn som skrattade åt mig) var helt otroligt.

April månad har gått otroligt snabbt och nu sitter jag igen i mitt lilla förråd tillsammans med Sandra, vi har haft våra första dagar på akuten i Steve Biko (Pretoria) och slängts in i allt som har med detta att göra igen. Huvudet snurrar med allt det man har sett och varit med om, allt man nu står mitt i och allt man saknar hemma i Sverige. Livet i Sydafrika är underbart men samtidigt otroligt frustrerande . jag kommer aldrig ångra denna resa men kan inte säga annat än att jag längtar hem till Sverige nu när det är 6 veckor kvar.

Ps enligt årstiderna här så börjar vintern i morgon bitti – känns jobbigt att veta eftersom det nu bara är 25 grader i skuggan.

Ds En man satt och tiggde på gatan utanför mitt hus med skylten – "My wife was kidnapped by ninjas so now I need money for karate lessons. "

When I was 5 years old, my mother always toldme that happiness was the key to life.

When I went to school, they asked mewhat I wanted to be when I grew up.I wrote down "Happy".

They told me Ididn't understand the assignement.I told them they didn't understand life"

John Lennon