Sista veckorna (3st) innan vi sitter på flygplanet på väg till Sverige igen. Har lärt oss mycket - inte bara om sjukvård utan också om landet sydafrika - tänkte dela med mig lite av detta nu.

Sydafrika är landet:

Som äter Papp (majsmjölsgröt) till allt och Papp är även ett multiverktyg som är stabilare än någon cement och troligtvis även kan överleva en kärnexplosion.

Som inte har pengar nog för att köpa in smärtstillande till akutvården i landet men har pengar nog att byta namn på alla stora gator i landet lite när de vill. Helst till någon av ledande partiledarnas namn - detta i sig gör kartbok överflödigt med tanke på att inga namn stämmer längre.

Som sporadiskt väljer att stänga av elen i städerna för att spara pengar.

oj tjena... nu dör min dator... fortsätter snart...

•  En uppföljning ifrån landet där BlackBerryn helt slagit ut Iphonen
•  landet där man inte tyckte att 1 språk var nog så man valde 11 istället
•  landet där ministrarna har namn som Tjabalalala
•  landet där man kan köpa skohyllor ifrån en man som vandrar runt i korsningen
•  landet där tuppen inte väcker än utan man vaknar av en Hadeda (en fågel som låter som en förpubertal tonåring)
•  landet där signalhornet på bilen inte betyder akta dig utan betyder HÄR KOMMER JAG!!

Det har hänt en hel del sen senast och jag vet att jag inte har varit bra på det här med att uppdatera bloggen om vad som händer men skyller på ett grymt dåligt internet här nere. Men vi har hunnit med att både arbeta på förlossningen ute i byarna och på Aidsklinikerna i huvudstaden innan vi fick en skön tre veckors semester. Men vi kör en snabb genomgång, vill ni veta mer så får ni fråga.

Att vara ensam kille på förlossningen är inte det enklaste. När vi i Sverige har 2 sjuksköterskor på en förlossning har vi här 2 sjuksköterskor på upp till 12 förlossningar samtidigt. Så är man inne som ensam kille i ett rum med 12 kvinnor som just ska föda, utan bedövning så är det bara en sak som alla ser som sant, detta är ditt fel – hört många skrik och arga ord ifrån kvinnor och alla var de riktade mot den ende killen i rummet. Men ska man få ut en melon ur ett nyckelhål så förstår jag att man är lite smått frustrerad – men kort och gått, förlossningen är nog inte mitt karriärsval i framtiden.

Sydafrikas sjukvårdsystem är uppbyggt i fyra olika steg beroende på hur avancerad vård som behövs med klinikerna som den största och första delen. Målet är att detta ska fungera som primärvård och vård i förebyggande syfte så vården här är i stort sett gratis. Detta innebär att alla söker sig dit, som förståligt nog betyder mycket folk och långa köer med folk ifrån alla samhällsklasser (förutom de rikaste då) Vi fanns här med och testade och följde upp patienter med Aids eller som var HIV smittade. Ett test som tar 5 minuter att få svar på genom att antingen visa 1 eller 3 prickar – 3 prickar som på 5 minuter kan förändra någons liv fullständigt.

Efter att ha arbetat från 6 till 18 fem dagar i veckan i 10 veckor var det skönt att få semester. Alla skandinaver (4 norskor och vi svenskar) åkte en tur till Kreuger Nationalpark i nordöstra Sydafrika – från att ha levt mitt i storstaden till att komma ut till en natur med djungel och stäpplandskap var det helt otroligt. Vi bodde i tält under två nätter i ett närliggande reservat – otroligt spännande att vakna upp med vårtsvin (Pumba) som äter upp dina strumpor som du lämnat att torka utanför tältet. Men förutom mitt livs värsta åskväder så sov man riktigt gott. På dagen så tog vi en 12 timmars guidad tur genom reservatet och han se Lejon, leoparder, Elefanter, noshörningar, flodhästar…….Impalas, sköldpaddor….ja massa djur så förstår man att vi har ett grymt trist djurliv i Sverige – en älg är ju faktiskt bara en stor ren.

Direkt efter Kreuger drog vi med flyg ner till CapeTown. En stad som är helt skyddad runtom av en mindre bergskedja (Tablemountain) och är helt olikt ifrån Pretoria. Äntligen var vi vid kusten. I tio dagar hann vi med alltifrån vandra upp i bergen vid soluppgången, dyka med vithajar, sola på nudiststränder (35 grader i solen men högst 14 grader i vattnet eftersom vi är nära sydpolen) se Godahoppsudden, fly ifrån att bli rånad på öppen gata, dansa tills soluppgång på dubstepklubbar och äta otroligt god mat (krokodil, struts, antilop m.m) och allt man kan göra för att sen komma tillbaka till Pretoria helt slut…

Men jag hade ju en vecka kvar på semestern så tänkte att jag kunde dra och se lite mer av Afrika så jag lämnade Pretoria ensam för att ta mig till östkusten och Margate – där jag kunde bo hos min kompis föräldrar. En fantastisk familj som har hand om ett barnhem (Place of Restoration) Att få bo tillsammans med dem, äta med dem, leka med barnen, testa boddyboard (för att jag är sämst på att surfa) och somna på stranden (vaknade upp illröd med 4 småbarn som skrattade åt mig) var helt otroligt.

April månad har gått otroligt snabbt och nu sitter jag igen i mitt lilla förråd tillsammans med Sandra, vi har haft våra första dagar på akuten i Steve Biko (Pretoria) och slängts in i allt som har med detta att göra igen. Huvudet snurrar med allt det man har sett och varit med om, allt man nu står mitt i och allt man saknar hemma i Sverige. Livet i Sydafrika är underbart men samtidigt otroligt frustrerande . jag kommer aldrig ångra denna resa men kan inte säga annat än att jag längtar hem till Sverige nu när det är 6 veckor kvar.

Ps enligt årstiderna här så börjar vintern i morgon bitti – känns jobbigt att veta eftersom det nu bara är 25 grader i skuggan.

Ds En man satt och tiggde på gatan utanför mitt hus med skylten – "My wife was kidnapped by ninjas so now I need money for karate lessons. "

When I was 5 years old, my mother always toldme that happiness was the key to life.

When I went to school, they asked mewhat I wanted to be when I grew up.I wrote down "Happy".

They told me Ididn't understand the assignement.I told them they didn't understand life"

John Lennon

Att skriva något eller att slänga sig i sängen och sova – den ständiga frågan de senaste veckorna. Har varit i Pretoria Sydafria i6 veckor nu och har 14 kvar innan ni i Sverige får stå ut med mig igen.

Dagarna går otroligt snabbt framåt nu, vi går upp runt 06.00 eller tidigare och arbetar på akuten på Steve Biko – ett sjukhus för de alvarligaste skadorna och för de som saknar sjukförsäkring – fram till 16.00 Otroligt mycket att ta in så när vi väl är hemma så är vi oftahelt slut så sängen och sömnen vinner oftast diskussionen om vad som ska göras, sängen eller poolen eftersom vi är i sensommaren just nu och det är runt 30 grader varmt under hela dygnet. Man märker snabbt att man inte är i Sverige på akuten när resurserna snabbt sinar (ofta och gärna smärtstillande eller sängplatser), man möter alltid folk som inte förstår än eller som jag inte förstår (inte konstigt när landet har 11 olika språk och kulturer och landets nationalsång innehåller 9 olika språk –detta medföljer också att 95% av landet inte vet vad de sjunger) På akuten möter vi ibland mer än vi hade väntat oss och jag gjorde min första allvarliga Hjärt o Lung Räddning ( ni som inte vet vad det är kan kolla på ett avsnitt av CityAkuten) på alla hjärtans dag och nu är jag uppe i två siffrigt… Det som förr bara lät spännande och intressant när man stod på avstånd har nu fått ansikten och personlighet i de patienter vi möter varje dag – räknar inte med att vara samma person som jag var innan när jag väl kommer hem.

Vi umgås på den lediga tiden med de som bor på vandrarhemmet och de blir mer och mer lite av en extra familj här nere – speciellt fyra norska studenter som också studerar sista året på sjuksköterska fast i Oslo.

Vi har nu tillsammans med Norge beställt biljetter och allt för lovet som vi har om 4 veckor – det blir 3 dagar på Safari och 10 dagar nere i Cape Town. Räknar med några helt underbara veckor.

Ni killar som läser detta och tycker jag har världens tur som lever som ensam kille med 6 skandinaviska tjejer i 20 veckor… Ni och jag ska ha ett snack när jag kommer hem så ska jag förklara hur verkligheten är… funderar starkt på att bli munk (tjejer gör otäcka saker som de annars döljer när de blir för bekväm med att ha dig i närheten)

Men vad jag än säger så trivs jag hur bra som helst här!

Vet inte riktigt hur jag ska hantera de två veckorna jag har framför mig – 2 veckor på förlossningen på ett distriktssjukhus i utkanten av staden(mer ut på landet) Lärarna har förvarnat mig med upp till 15 förlossningar om dagen men jag hoppas på bara 2 och att jag inte tappar någon av ungarna.

Håll tummarna!!

Det här är alltså staden vi bor i just nu - Pretoria, en av Sydafrikas 3 huvudstäder. 

‎"Do what you love, love what you do, leave the world a better place and don't pick your nose."


                                 Jeff Mallet

Haft snart en hel vecka på Casualty avdelningen på sjukhuset, stor skillnad mot att vara i Sverige – Aids, misshandel och barn med tumörer är en vardag här och inte det enklaste att hantera. Även rutinerna hos personalen och sjukhusets resurser är långt ifrån samma som i Sverige – men som läkarna här säger, kan man arbeta här så kan man arbeta överallt.    

Har inte haft så mycket till liv denna veckan förutom skolan men fick en  inbjudan att göra något typiskt Sydafrikanskt av Simon en kväll och vi tackade ja…

Plötsligt står vi tillsammans med tusentals andra på ett majsfält/farm mitt på kvällen och ska springa 10 km med bara små oljelampor som ljuskälla – de kallade det en FunRun… efter 52 minuter och jag kommit i mål vet jag fortfarande inte var det roliga var…

Förresten ni som undrat hur jag bor – här är mitt förråd/hus och min trädgård

Veckans Citat -

"The world doesnt suck...You suck!! "

Mark

Första veckan i skolan avklarad – efter att ha gått upp kl 05.00 varje morgon för att ta sig till bussen 5 km bort och hinna med den till skolan som börjar kl 08.00 och sen komma hem samma väg runt kl 19.00– så är det ganska sköna att ha haft sovmorgon idag.

Haft en fantastisk vecka och träffat massa härligt folk. Alla är så öppna och enkla här, 2 av de som vi hängt mest med har vi bara sprungit på.
Mark som bor på vårt vandrar hem är ifrån USA och följer mer eller mindre med på allt vi gör.

Simon är läkarstudent på vår skola och kommer ifrån SA.  Skönt med någon som kan platserna här.

Varit med på skolans lektioner i Community och Midwiffery denna vecka. I SA så studerar man till sjuksyster i 4 år istället för 3 som vi har i Sverige – under de åren får de med sig en större bas en vad vi får i Sverige, bland annat psykiatri och barnmorska. Vi har följt med de som går 3e året och har varit med och blivit förhörda om den svenska välfärden och hälsosystemet – och varit med på deras praktiska lektioner i hur man förlöser ett barn, undersöker en gravidkvinna, gynekologi och bröstundersökning… kul att vara ensam svensk kille då. Bra tajmat Adam.

Vi har fått vårt schema fram tills april nu och det känns otroligt spännande. Det blir några veckor på klinikerna, några veckor på akuten och barnmorska fram tills den 30 mars då vi har 3 veckors lov.

Kanske bra att lägga upp rummet jag packar in mig i på nätterna

Avslutar med ett citav av Geoffrey Rusch

”We are good and lost now- For surtain You have to be lost to find the places that cant be found ”

Barbosa – Pirates of the Carrabean at worlds end

Fem dagar avklarade och nu är äntligen alla papper påskrivna, alla betalningar gjorda och nu på måndag kan vi starta första lektionen på Meduna University. Skolan ligger ungefär 40 km ifrån där vi bor och än så länge har Susan, vår handledare kommit och hämtat oss på morgonen kl 07.00 Skolan ligger utanför allt så det är mitt i naturen och otroligt vackert. Det är ungefär 25-35 grader varmt varje dag nu och det kommer öka i en vecka till sen är högsommaren igång, tyvärr verkar solen enbart sikta in sig på min nacke så det är den enda kroppsdel jag har som har fått färg – den fantastiska färgen kräftröd.

Har vår första lediga helg i morgon och vi har planerat … ingenting

Första riktiga dagen på skolan avklarad – otroligt vad jag älskar svensk byråkrati nu mera. Större delen av dagen har fyllts av citat som:

”please fill out form nr one and fill out box A and B”

”You have filled out the wrong form, please get back in line on station 2 on second floor…”

Hade aldrig överlevt denna dag utan Susan (vår handledare här) som sprungit fram och tillbaka överallt med oss.  Har också skaffat årets första riktiga bonnabränna, sjukt snyggt måste jag säga. Har aldrig någonsin känt mig så vit som jag gjort idag…

Lärt mig lite nya ord på Afrikans som är språket man talar här – kan säga tack, god natt , en vatten tack och skynda på!! Men ingen aning om hur man stavar det så skriver såhär -  skynda på = maschau (schau utalas som att du spottar upp en hårboll och är väldigt arg)

Planen är just nu att ta årets första dopp och sen   ladda upp lite bilder här på hur jag bor innan jag lägger mig ikväll.

Ps det är apor överallt här!! Får man ta med en hem? ( frågan är riktad till dig mamma)